en sista gång
Ett dokument ur tiden. Oredigerat. Jag är ledsen för allt. Är ledsen för det vi gjort varandra, även om jag kallar det livet. Men förstår att jag ärrat dig precis som du skadat mig. Har inte förstått att dina ärr är lika bestående som mina på armen. I min vildaste fantasi har jag inte kunnat acceptera att jag orsakat dig så mkt smärta när allt jag någonsin velat är att bringa dig lycka. Det är helt ofattbart att jag som vill så mkt gott har kunnat göra dig så illa. Du har gjort mig samma sak men jag har alltid vetat att det inte varit bestående eller med flit. Länge har jag känt att jag inte vill leva, men med dig så va jag glad. Lycklig med substans. Du frågade idag när jag va lycklig senast. O jag menade det jag sa. Att det va när jag va din senast. jag har aldrig tagit något för givet. Men du gjorde min dag mitt liv min vår min sommar. Utan dig så blöder jag. På alla sätt. dramataiskt och allt. Men jag ville bara duga åt dig o få va vid din sida. För alltid. Jag kan va kontrollerande och krävande. Men det är så jag lever mitt liv. Med kontroll. Jag har alltid vetat att du inte är skapt för att va kontrollerad och det grämer mig idag att det blev allt för sent jag insåg det trotts att jag alltid vetat om det. Nu är det för sent och jag har vetat det länge. Idag blev det bekräftat. Allt jag vetat. Du o andra, du o ja, jag och allt jag gjort. När jag pratar om din ålder och vad jag vetat handlar det inte om omognad eller okunskap. Utan om att du är en vild sökande själ som behöver luft. Du behövde aldrig mig men jag va beroende av dig. Det va ju dödsdömt från början men vad kan man göra näör man e kär? Jag önskar att jag va klokar när jag träffade dig, trotts din ringa erfarenhet. Det va aldrigh ditt fel. Nu när allt är borta kan jag skriva ett hej då. Ett avskedsbrev. Jag vill inte dö. Jag vill bara inte leva längre. O det är skillnad, det vet du. Man kan laga saker till en gräns. Jag har vägrat inse att vi inte kan lagas. Alltid. Jag hade böjt mig för elden alla dagar i veckan när som helst. Men nu är det slut. SLut på lidanden slut på mig o alla jävla ursäkter och förlåt. Jag hoppas du kan gå vidare och radera mig från ekvationen. Eftersom du inte gjort de tän. Det här är min osammanhängande dagbok där jag inte raderar någonting och svärtar ner mitt sinne utan dig. Det är dock ett stort grattis till världen som får dela ditn energi ditt sätt och ditt sex. Måtte det alltid va najs.
Min meningsuppbyggnad och skiljetecken skyller jag på bourbon
Hello darkness my old friend
The veil of sorrow weighs heavily on my spine through my veins and marrow. Ill write for you in english so i do not have to translete it for you later.
My capacity is limited to the amount of energy left in my life.
I do not miss what I do not have. Im just lost in the depth of sorrow knowing I am not of any worth of yours any more.
The struggle continues of trying to find purpose. The realization of it not being alcohol or drugs is some what an appiffany at the same time it is so helpless knowing it is of an alien conformity. My favourite quote is I do not wish to die, I just do not want to live any more.
I solomly hope you and not you read this. Since you of all persons seems to lack the unfathomly depth to understand me and my persona. Or you just dont give a single fuck about who I am and what I am all about. That too is a curse too large to bring my petty mind around.
The fact that you are not of any longer worth is the end of the line of existescialism. I do wish that time proves me wrong. Leave me please in darkness and in emptyness, though my heart shall find purpose again, may it be not too late or in vain.
Hello darkness my old friend. Lets battle it out forever.
Dont worry, I'll write you all letters. Before we go, lets contemplate and all remember the stars under who we all look the same. Memories, wrong doings, dreams or anxiety. Black will allways be black.
Ensamheten som uppstår när man inte är ensam
Det är få saker som tynger mig så mkt som att känna mig ensam när jag inte är det, rent fysiskt. När man gjort allt, gett allt och inte räckt till så är det svårt att se sitt egenvärde. Lätt urvattnad och menlös självkänsla. Den där stora svarta stenen över bröstet. Som ingen kan lyfta. Tiden kanske kan. Låt oss hoppas det.
Jag kan inte förlåta. Det går inte. Svek mörker sorg smärta. Det gör mig tung. Apatisk. Måtte tiden fortsätta gå.
Där igen. Där ljuset inte finns
När det ursprungligen är ett flimrande ljus, Som en lampa som tar slut. Sedan övergår i en pulserande svärta som kronisk sedan bara växer och växer. Ljus forceras ut i periferin och det molande mörkret är här igen. Jag har lärt mig av tidigare nätter. Men en vacker dag inträffar den där svartaste av nätter som ingen kan värja sig mot eller fly ifrån. Vänta på gryningen eller hoppas du vaknar ur din mardröm.
I mörkret är det ensamt och svårast av allt är när man inte räcker till.
"Det är inte dig det är fel på..."
I mörkret är det ensamt och svårast av allt är när man inte räcker till.
"Det är inte dig det är fel på..."
Är det kärlek eller är det vredesmod?
jag leker med känslor som inte är mina. Jag gillar det inte. Det är ofrivilligt. Jag har hamnat i kläm. Mellan andra människors förtvivlan, förväntan, saknad, sorg och naivitet. Här står jag likt en vägg man ensam kastar en boll mot. För att man inte har någon vän som kan kasta tillbaka.
Jag har funnit min plats i livet inser jag. En aning lägre än tänkt men med mer substans än förväntat. Jag ger mer än jag tar och tacksamheten står mig en aning bi. Jag är min egen om jag frågar mig själv. Om jag frågar er andra är ni flera som anser att jag är er. Det är bra. Tills jag går sönder är det lika bra att ni får hålla i var sitt hörn tills det blir till varsin skärva som sedan läggs i en ask i ett mörkt hörn för att glömmas fort om än måhända kanske inte för alltid.
Jag har alltid varit ämnad till något. Frågan har inte varit "om" utan till vad?
Vadet har blivit till ett varför och jag tampas dagligen med frågor som varför, hur, när, om jag ändå hade...
Men kontentan är ändå vackrare än ursprunget. Fler får en del även om jag kanske får ännu mindre själv.
Jag är nöjd med utvecklingen och känner mig som en cancersjuk med räknade dagar. Begränsade antal bitar att dela ut. Så med omsorg delar jag ut dem nu. Till dig som vill ha, till dig som jag önskar ville ha och till er tre som alltid kommer bära mig med oavsett.
Antar att hatet som födde skriften förr har förvandlats till en form av melankolisk apati som ändå kan föda en slags kreativitet. Bättre än inget antar jag. Eller vad säger du Stella jay?
I miss u kiddo...
Ilska är kreativitetens urfader
När jag läser vad jag skrev för hundra år sen önskar jag mig min ilska tillbaka så att jag skulle kunna skriva så fina saker som jag gjorde då (med färre stav och syftningsfel).
Jag hatar fortfarande, men allt mer sällan individer och allt oftare livet i sig.
Jag vill inte dö, jag orkar bara inte leva längre.
/Yrs Trly
Long time no see, fuckers!
Vad hände med alla tyckare, bloggare och skitungar!?
Katrin Zytom*^`≈]| är förpassad till sthlmsfinest djupaste grottor och marcus birro kräks på bästa sändningstid, inte galla utan kräk. Medans han försöker dansa och flörta med Mr Tony Men Irving.
Är det bara jag kvar? (jag vet att jag inte varit här på ett tag också)
Fick dock en strimma hopp idag när jag såg att jag fått en poke av flygvärdinnan. Det var länge sedan jag hade kontakt (i någon form) med henne och jag saknar hennes trotsiga attityd.
MMM kopp nr 5, svart kaffe som ger mig styrkan av en kåt tonåring. Jag älskar metallsmaken som sakta sprider sig i gommen efter en kanna kaffe. Att passera olika stadium i hjärnan från nyvaken till fokuserad vidare till galen och förvirrad. Allt pga en brun böna från afrika rostad i frankrike.
Jag kan känna mig som en seriefigur som rasar fram i hisnande fart längs en gatan över ett krön och med full kraft fara in med mina bara händer i en hög med kött och jag kan höra krossandet av ben lite som när man släpper trästickorna i plockepinn när man satt på golvet hos farmor och farfar. Tystnaden som kontinuerligt bröts av den stora golvklockan, farmors rosslingar från köket och så stickorna som slår i golvet.
Är det kaffet? Bär jag på aggressioner eller är det bara fortfarande mitt extrema ogillande av människor som ibland blossar upp mer än nödvändigt? Jag vet ärligt talat inte, men det är skönt att vara tillbaka. Mer sansad men alltid lika kritisk och mörk i sinnet.
Skål
letar där saker inte finns
Jag river mina armar blodiga i frustration över att det saknas. Jag hittar det inte någon stans. Jag ber dig säga vart du gömmer det, men du talar knappt om det förutom när det passar dig själv. Med pannan mot knäna på golvet till musik med subtil destruktivitet smittar jag mig själv med gamla sjukdomar jag burit på i ett tidigare liv. Innan ljuset, innan hoppet innan framtiden. Framtiden dog och kvar blev jag med nutiden. Jag driver ett företag i sorti med en enda produkt och det är sorg. Du värderar din sorg högre än min och låt det så vara. Skillnaden är uppsåtet.
Jag helar mig själv med gudafruktig dryck. Ett rus som gör mig bedövad och lindrar min hopplöshet inför dina val och åsikter. Du tror att jag är fylld av uppsåt, men jag är bara full av sorg gråt och hopplöshet. Jag skriver så mkt skit. För min egen skull utan att mena något personligt. Du tar åt dig om du vill men du vet att jag inte har något ont att säga dig förutom att jag hatar att du inte älskar att älska mig.
Jag överlever inte om jag inte får spy ut min fruktan, min sorg min saknad. Speciellt då den inte är besvarad.
Jag helar mig själv med gudafruktig dryck. Ett rus som gör mig bedövad och lindrar min hopplöshet inför dina val och åsikter. Du tror att jag är fylld av uppsåt, men jag är bara full av sorg gråt och hopplöshet. Jag skriver så mkt skit. För min egen skull utan att mena något personligt. Du tar åt dig om du vill men du vet att jag inte har något ont att säga dig förutom att jag hatar att du inte älskar att älska mig.
Jag överlever inte om jag inte får spy ut min fruktan, min sorg min saknad. Speciellt då den inte är besvarad.
Jag är här nu. Vidrigare än någonsin
Jag vill vrida ur dig dina förutfattade meningar, dina principer och dina idéer du sugit ur andra blodiglar som du sen konverterat till dina egna och spottat i mitt ansikte. Jag vill skaka om dig och skrika i ditt ansikte att du är en lurad idiot, en idiot som inte har en egen själ utan driver omkring i ett tomt åsiktsskal tillverkat av dina egna bödlar.
Vägen tog precis slut och nu har du äntligen lyckats få mig att vända mig om och börja gå ett annat håll. Hoppas din väg med dina förvridna asätare bär mången rutten frukt och att ni skola såra varandra med samma smuts och egocentriska jordenruntresor som ni tillsammans förpestat allt jag skulle kunna sätta fingret på och säga med ärlighet på mina läppar att jag älskar. Ett ord som tog tid att förstå, lära sig att säga och lära sig att hata.
Din skara parasiter hoppas jag brinner i helvetet!
Vägen tog precis slut och nu har du äntligen lyckats få mig att vända mig om och börja gå ett annat håll. Hoppas din väg med dina förvridna asätare bär mången rutten frukt och att ni skola såra varandra med samma smuts och egocentriska jordenruntresor som ni tillsammans förpestat allt jag skulle kunna sätta fingret på och säga med ärlighet på mina läppar att jag älskar. Ett ord som tog tid att förstå, lära sig att säga och lära sig att hata.
Din skara parasiter hoppas jag brinner i helvetet!
Quotes
"See you, you cunt! I'll cut you first!"
Vidare dialog om min karriär inom kollektiv barnuppfostran
Det är ytterst intressant
Vad man kan få människor att göra eller tycka bara genom att ge dem precis vad de tror att de vill ha.
Yes, I do hate you!
Du som kommer fram och så jävla nödvändigtvis måste prata med någon. Bara för att du är full och jag är full och vi båda kommer dö i lungcancer betyder inte det att jag mer än gärna lyssnar till dina jävla anekdoter. Än mindre så här års när jag måste koncentrera mig för att säga åt hjärnan att stänga av pulsen för att överleva kölden i rökrutan.
Jag bryr mig inte om vad du har att säga och för varje bokstav som trillar av din tunga får mig att vilja kräkas mer och mer. Vore det inte för att kräket förmodligen skulle frysa till is innan det nuddat marken och därav skapat en permanent spya i svaljet så hade jag redan siktat på dig och sedan skrikspytt över hela ditt ansikte.
Så tänk två gånger innan ni får för er att konversera med någon i en rökruta. Det kan vara jag och jag kan ha en dålig dag.
Låt mig vara full i fred, röka min cigarett och prata med min hjärna.
Jag bryr mig inte om vad du har att säga och för varje bokstav som trillar av din tunga får mig att vilja kräkas mer och mer. Vore det inte för att kräket förmodligen skulle frysa till is innan det nuddat marken och därav skapat en permanent spya i svaljet så hade jag redan siktat på dig och sedan skrikspytt över hela ditt ansikte.
Så tänk två gånger innan ni får för er att konversera med någon i en rökruta. Det kan vara jag och jag kan ha en dålig dag.
Låt mig vara full i fred, röka min cigarett och prata med min hjärna.
Yrkesval
Efter att ha skummat igenom dagens Metro så fastnade jag på en annons där ett föräldrakooperativ söker dagisfröken med god kunskap om pedagogik, barns utveckling och ha god hand med barn.
Jag bestämde mig för att söka. Det är dags att någon tar tag i avfallet vi kallar den nya generationen. Förfallets generation som är 6 år, har två mobiltelefoner och ett psp eller nintendo DS, kallar tantern för fitta och mamma o pappa för hora och bögjävel.
Det är dags för någon att läxa upp dessa små aliens med lite aga, whiskygröt och valium på sovtimmen. Någon med disiplin måste ta över detta slapphänta underbemannade system som drivs ov flanellskjortor och lesbiska tanter med skogshuggarhänder.
Jag skall skapa raka led, god hållning samt ypperlig retorik hos dessa avskum för att forma framtidens samhälle till något strikt resultatinriktat kvalitétssamhälle. Utan deprimerade femtonåringar som lyssnar på kent och skär sig i armen, utan 19åriga tjejer som koksar och sen ångrar sig två dagar senare då ruset lagt sig och bestämmer sig för att något nog var våldtäkt, utan män som tycker att kvinnor är till för att sättas på, utan kvotering där bäste man eller kvinna må vinna, där lycka inte är pengar eller vipkort på förortsställen som laroy och sturecompaniet utan goda resultat i såväl affärer som relationer och sociala sittuationer. Minimera det emotionella och banka lite vett i barnen redan från början så kommer vi ha vårat utopiska samhälle inom några decenium.
Undrar om jag blir kallad till intervju.
Allmän information:
Ointelligenta människor borde utrotas. Hade inte varit ett problem om inte människan lagt sig i utvecklingen för massa år sedan. Annars hade vi suttit här, starka, intelligenta, överlevare med ett sunt leverne och civiliserade metoder.
Men näääää nu ska vi alla tåla random idioter med intelligenskvot under hundringen och det gör mig så fruktansvärt illamående.
Men näääää nu ska vi alla tåla random idioter med intelligenskvot under hundringen och det gör mig så fruktansvärt illamående.
