cocytus

Ett dokument ur tiden. Oredigerat. Jag är ledsen för allt. Är ledsen för det vi gjort varandra, även om jag kallar det livet. Men förstår att jag ärrat dig precis som du skadat mig. Har inte förstått att dina ärr är lika bestående som mina på armen. I min vildaste fantasi har jag inte kunnat acceptera att jag orsakat dig så mkt smärta när allt jag någonsin velat är att bringa dig lycka. Det är helt ofattbart att jag som vill så mkt gott har kunnat göra dig så illa. Du har gjort mig samma sak men jag har alltid vetat att det inte varit bestående eller med flit. Länge har jag känt att jag inte vill leva, men med dig så va jag glad. Lycklig med substans. Du frågade idag när jag va lycklig senast. O jag menade det jag sa. Att det va när jag va din senast. jag har aldrig tagit något för givet. Men du gjorde min dag mitt liv min vår min sommar. Utan dig så blöder jag. På alla sätt. dramataiskt och allt. Men jag ville bara duga åt dig o få va vid din sida. För alltid. Jag kan va kontrollerande och krävande. Men det är så jag lever mitt liv. Med kontroll. Jag har alltid vetat att du inte är skapt för att va kontrollerad och det grämer mig idag att det blev allt för sent jag insåg det trotts att jag alltid vetat om det. Nu är det för sent och jag har vetat det länge. Idag blev det bekräftat. Allt jag vetat. Du o andra, du o ja, jag och allt jag gjort. När jag pratar om din ålder och vad jag vetat handlar det inte om omognad eller okunskap. Utan om att du är en vild sökande själ som behöver luft. Du behövde aldrig mig men jag va beroende av dig. Det va ju dödsdömt från början men vad kan man göra näör man e kär? Jag önskar att jag va klokar när jag träffade dig, trotts din ringa erfarenhet. Det va aldrigh ditt fel. Nu när allt är borta kan jag skriva ett hej då. Ett avskedsbrev. Jag vill inte dö. Jag vill bara inte leva längre. O det är skillnad, det vet du. Man kan laga saker till en gräns. Jag har vägrat inse att vi inte kan lagas. Alltid. Jag hade böjt mig för elden alla dagar i veckan när som helst. Men nu är det slut.  SLut på lidanden slut på mig o alla jävla ursäkter och förlåt. Jag hoppas du kan gå vidare och radera mig från ekvationen. Eftersom du inte gjort de tän. Det här är min osammanhängande dagbok där jag inte raderar någonting och svärtar ner mitt sinne utan dig. Det är dock ett stort grattis till världen som får dela ditn energi ditt sätt och ditt sex. Måtte det alltid va najs. 

 

Min meningsuppbyggnad och skiljetecken skyller jag på   bourbon