cocytus

Katrin Zytom*^`≈]| är förpassad till sthlmsfinest djupaste grottor och marcus birro kräks på bästa sändningstid, inte galla utan kräk. Medans han försöker dansa och flörta med Mr Tony Men Irving.

Är det bara jag kvar? (jag vet att jag inte varit här på ett tag också)

Fick dock en strimma hopp idag när jag såg att jag fått en poke av flygvärdinnan. Det var länge sedan jag hade kontakt (i någon form) med henne och jag saknar hennes trotsiga attityd.

MMM kopp nr 5, svart kaffe som ger mig styrkan av en kåt tonåring. Jag älskar metallsmaken som sakta sprider sig i gommen efter en kanna kaffe. Att passera olika stadium i hjärnan från nyvaken till fokuserad vidare till galen och förvirrad. Allt pga en brun böna från afrika rostad i frankrike.

Jag kan känna mig som en seriefigur som rasar fram i hisnande fart längs en gatan över ett krön och med full kraft fara in med mina bara händer i en hög med kött och jag kan höra krossandet av ben lite som när man släpper trästickorna i plockepinn när man satt på golvet hos farmor och farfar. Tystnaden som kontinuerligt bröts av den stora golvklockan, farmors rosslingar från köket och så stickorna som slår i golvet.

Är det kaffet? Bär jag på aggressioner eller är det bara fortfarande mitt extrema ogillande av människor som ibland blossar upp mer än nödvändigt? Jag vet ärligt talat inte, men det är skönt att vara tillbaka. Mer sansad men alltid lika kritisk och mörk i sinnet.

Skål