cocytus

Jag förstår mig inte på bloggfenomenet. Den hysteri som uppstår. Allt gnäll om folk som tar betlalt för att blogga eller om moralen och etiken att tala om varumärken och produkter mot betalning. Problemet är att i slutändan är bloggandet precis lika underminerat och skitdåligt som aftonbladet och expressen. Med mer reklam än rättstavade ord  och korrekt sammansatta meningar.
Samtidigt som jag ksiter i hurvida folk pratar om vad de gillar, eller vad företag vill att läsarna skall tro att författaren gillar.
Problemet för bloggkärnan är att 90% av alla välbesökta bloggar är 16åriga tjejers försök till trendsetting, uppmärksamhetsjakt eller bara allmän bekännelse. Pengakåta 16åringar med dålig smak som modebloggar om elloskläder och tights från H&M.
Det blir lika logiskt för mig som att Sverige har varit styrt av Socialdemokraterna i typ 100 år och invandrare kallar svenska för svennar. Skulle jag få för mig att ta till uppmärksamhetsmorfinisters moderåd för att kunna klä mig varje morgon kan vi ju lika gärna gå i uniformer och jobba med att trycka på en knapp 9-18 i en pillerfabrik.
Skapa din egen stil. O skriv inte om den på internet din dumskalle!
Skall jag läsa om mode då läser jag om kläder som kostar lika mkt som begagnade eller ibland nya bilar. Så jag inspireras men aldrig går klädd som någon uppmanat mig.
Det gör mig till bättre än er!
Era jävla ellospundare och Hennes & Tjackisungar...
Usch

Igår när jag försökte avnjuta en öl på en av alla de vanliga barerna i stan så stötte jag på patrull.
Patrull iform av vedervärdiga människor.
Jaja tänker ni, han hatar ju i stort sett alla människor...
Nej svarar jag.
Jag hatar visserligen en hel del människor, men långt ifrån alla.
Igår va en sån dag som alla guds misstag var på samma ställe som jag. Det största misstaget av alla var Esbjörn (eller vad annars han nu kan tänkas heta). Han satt där och hånade mig. Skrattade mig rakt i ansiktet. Med hela sin uppsyn. Jag blödde ur ögonen och mitt annars sansade lugn lös med sin frånvaro. Han var fet. Ganska kort. Han va inte sådär fet som i typ, SHIT KOLLA DÄR VILKEN FET KILLE! Utan sådär subtilt fetsom gör att man vill kräkas. Precis på gränsen till sjukligt fet, men på rätt sida av gränsen vilket bara gör honom till någon form av öldrickande flodhäst. Han satt där med sina Nyinköpta bootcutjeans och en urtvättad tshirt från sweden rock 2006. Naturligtvis sitter allting lite för tight, jeansen lite för lågt och tshirten lite för "högt", han lyfter hela sin image med en lite för liten Carpe Diem-tatuering på höger underarm som påminner om en sån brudarna på högstadiet hade i svanken.
I sällskapet finns en tjej som inte går att säga nåt ont om och en kille i för stor svart skjorta och för stora kostymbyxor. Så han såg ut som någon form av skalmanimitation. Med den obligatoriska spretfrillan man fixar med daxvaxet.
Tillbaka till guds misstag...
Han har den s.k ZTVfrisyren med en spretig mohikan samt nedkammade sidor (den varianten när man inte vågar gå hela vägen) blank av daxvax. Ansiktsdragen är små och retsamma. Djupt liggande råttögon, liten uppåtnäsa och en svag haka. Sa jag att han va så där äckelfet?
Där sitter han hur som helst och dricker "den billigaste ölen ni har" med sina kompisar telemarketingkillen och modebloggaren och pratar. Han pratar lite för mkt lite för högt och han börjar även spänna sina "muskler" och sällskapet börjar ta massa kort med en digitalkamera. Pussandes sina fettsvålar där bicepsen var tänkt att sitta skrattar han och blinkar in i det röda sökarljuset från kameran.
Sedan fortsätter snacket och hävdelsebesväret tar över efter osäkerheten då två öl slunkit ner. Han börjar snacka om hur han spöar folk och hur de där töntarna i ena hörnet skulle få så mkt stryk om han bara ville. Jag fick mig en känga också ang håret och det börjar hetta över hela ansiktet. De tunga Hoegardenglasen är ett perfekt tillhygge för att penetrera 10 cm späck innan man entrar kraniet och hjärnbarken.
Lugnar mig och tänker på att mitt kvinnliga sällskap förmodligen skulle tycka jag var lika äcklig som han.
Senare visar det sig att jag inte behöver ta saken i egna händer då en av "töntarna" i hörnet (som förövrigt va en tunn osäker kille i 19årsålder) kliver fram till högen av späck och pekar honom hårt i bröstet och frågar vem han vill slåss med. Va? Nä? Va snackar du om? Flackande blickar och dåliga försök till flin och hånleende, nickar åt sina vänners håll och brist på ord. Ne asså vafan de va inget ja bara driver osv osv.
Efter att ha blivit rejält skrämd och hånad inför hela stället kan han fortfarande inte hålla käften när den mindre och yngre killen satt sig utan börjar genast förklara vilken tönt som nyss kom upp och skulle bråka.
Så fortsatte det tills jag gick hem. Jag orkar inte ens skriva mer om det. Han kom så djupt under mitt skinn att det är en av de väldigt få gångerna jag börjat göra ekvationen i det tysta i bakhuvudet. Fängelsetid kontra hur förbannat jätteskönt det hade varit att bara göra slut på världens lidande och skapa ett vackrare samhälle med hjälp av ett glas, en häl och kanske en stol.

Jag är så arg att jag kräks. Det som stör mig är att han var den fulaste människan jag sett och då har man fan ingen rätt att ens tala om utseende hos andra människor.

SKJUT MIG

Jag slås ofta av hur tjejer (observera EJ kvinnor) "säljer" sig själva på just internet.
Jag kommer på mig själv med att sitta och småskratta lite lojt åt bilderna ni alla känner igen, poserna ni alla har sett. "Om jag står såhär och böjer mig lite så i det här motljuset och den dåliga kamerakvaliteten och sedan gör den svartvit ser det ut som att jag har stora bröst"posen tex...
Eller klassikern, "Min navelpiercing" *visar mer av trosorna*. Eller "Min tattoo*~^" Visar de små snörena tjejer valt att kalla "stringtrosor". Snören tycker jag vore bättre.
Jag undrar om det är killarnas fel att tjejerna känner detta hävdningsbesvär. Jag vill inte kasta pil i kuvösen och säga att kvinnorna är de som slutligen tar dessa kort och väljer att marknadsföra sig på det vis de gör men jag tror mer på den fria viljan en påtryckningar från finniga moppekillar med evisujeans.
Kalla mig naiv eller kalla mig dum. Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen. Mänskligheten är för dum för sitt eget bästa och därför kommer vi att förgöra oss själva.

Sen undrar jag vad dessa brudar försöker smälla i grabbarna som klickar runt på snyggast.se, glife, lunarstorm, playahead och allt annat att ni inte i dagens samhälle har en vettigare kamera än den som levererar gryniga 4kbsbilder. Den som gräver en grop så att säga... Faller oftast utanför normen

Är det ingen som vill ha ett 1ahandskontrakt i stockholm?

Det är det värsta jag vet. Det värsta utav allt är att den ibland premieras och serveras till oss medborgare vare sig vi vill det eller ej.

Här kommer ett set från den dynamiska Kanadensarduon Mstrkrft. Höghastighetstechno när den är som bäst!
Klicka, ladda hem!
Mstrkrft at Triple J New Years eve

Det känns som att någon har kört mig i en blender. Mitt huvud är inte med mig över huvud taget. Jag kan inte tänka klart. Jag blundar hårt tills det börjar flimra för ögonen och jag skrattar lite åt migränsymptomen som jag framkallar av ren tristess. Jag önskar mig ett skinande hagelgevär i rent guld. För att stilla mina tankar och separera alla sekvenser som rullar likt flimmrande stumfilmer från 50talet.

Sätt punkt för en era. En era som går i graven utan vidare uppståndelse, men som om 200 år kommer att vara vida känd och erkänd. Med retoriska verk och med salig skrift har det belysts och välsignats i flera volymer.

Jag vill ha sparken och funderar å det djupaste på att göra en Frederic Beigbeder. Läs hans mästerverk och geniala plan 99 francs (£2.99 engelska titeln). Sen kan ni tänka på mig!

Tacka vet jag växthuseffekten! Idag är det vårvärme och Los Angelesdimma. Stockholm närmar sig målet att bli en Metropol att räkna med. Ökade våldsbrott, ett större hat och mindre gemenskap. Läckert!

Det jobbigaste med vinterjäveln är att det är så fruktansvärt mörkt. Upplevde det på extremt nära håll i dagarna små när man efter en hård natt vaknar vid 3 och det redan blivit mörkt ute.
Det är mörkt när jag går till jobbet och det är mörkt när jag går hem.
Det är deprimerande. Jag längtar efter ljuset