cocytus

Två!

TVÅ saker gjorde min dag idag!

Två saker som gör mig så glad och fascinerad att det spritter i hela DNAstegen.

Vi börjar med sak nummer ett!

1. Spontana vardagspsykopater. Asså det är ju mänsklighetens största och mest intrikata gåta. En tant ikädd fina byxor av högkvalitativt material, skinnskor som skvallrar om att hon jobbar på kontor. Scarf från någon handsbutik på östermalm, samt en hundtandsmönstrad rock. Kvinnan är i sina övre 50 och ser proper ut med kort grå frisyr.

Nu börjar det roliga. Hon mumlar först. Sedan börjar hon övergå till att småprata. Med vem tänker jag. Jag lyssnade på musik så jag tänkte att jag kanske hade missat nåt. Sen börjar man som rationell människa se sig om efter nån handsfree eller telefon. Men icke. Okej, hon talar med sig själv. Mycket roande. Hon talar högt och tydligt med sig själv om precis ingenting. Inte agressivt, inte mesigt. Väldigt normalt men samtidigt helt osammanhängande. Som tur va så va det tekniska nästa så jag kunde dölja mitt skratt tills jag kom ut ur vagnen. Nu till sak nummer två!

2. Jag hinner inte mer än komma av tunnelbanan innan nästa glädjeämne sprider sig med gäll finlandsvensk stämma i ankomsthallen för tunnelbaneresenärer.

"Växen ii eeh Möpy SSentrum ee traaasi"

"Vi koma inte länkre"

"Astikning fur samtlia traffikante"

"VI KOMA INTE LÄNKRE!"

"Esättningspussen kå från tekniska hööskolan"

Jag blev vid det här laget tvungen att både le och släppa ifrån mig ett lätt skratt. Jag tyckte hela sittuationen var helt fantastisk. Pöbeln travar i lemmeltåg mot samma rulltrappa, jag prommenerar mot strömmen åt mitt håll, mitt hem som ligger en lagom prommenad på en dryg cigarett ner längs odengatan. Stackars hög av kött som ska åt samma håll som inte är åt mitt håll. Och nu får ni dessutom stå packade som sillar i en svettig buss för att komma till era fula hus i danderyd och täby. 

AHA! tänker ni. Nästa gång är det du som sitter där och får åka ersättningsbuss någonstans. Men nej säger jag. Hade jag av någon outgrundlig anledning ta mig ut till villaförorten längst ut i ena ändan av röda linjen, ja då hade jag fan tagit taxi!

Så idag är skadeglädjens dag och jag älskar det!

Nu ska jag dricka ur rödvinsglaset och fortsätta min berusningsresa resten av kvällen!

Må gott ärade psykfall, villaägare och innerstadspsykopater!

/Sartre