Migrän
Jag vet att det råkar förhålla sig så att migrän drabbar folk med för hög inteligens. När all IQ samlas i hjärbarken så blir det överlastning ibland när man tvingas dividera med mindre inteligenta varelser så som katter, gråsuggor och andra människor.
Så nu när jag sitter här med flimmer för ögonen och en febrig skugga som hänger över mig likt ännu ej stelnad betong så kan jag inte mindre än förstå hur jobbigt jesus måste ha haft det med bärandet av mänsklighetens synder och sattyg. Han och jag. Två män med andra människors idioti och bestyr på våra axlar.
Det är en molande smärta som ilar från bakhuvudet genom käkarna upp i ögonen för att sedan explodera i härliga fyrverkerier ut över pannloben.
Det känns lite som att titta i ett smärtkaleidoskåp. En kakafoni av rostiga 1500:talsnålar som någon sticker in vardera tinning.
Allt är alldeles alldeles underbart!
Music for the masses
Jag har alltid attraherats mer av en rygg än ett par bröst
Make my day you icompetent human
2!
Två!
TVÅ saker gjorde min dag idag!
Två saker som gör mig så glad och fascinerad att det spritter i hela DNAstegen.
Vi börjar med sak nummer ett!
1. Spontana vardagspsykopater. Asså det är ju mänsklighetens största och mest intrikata gåta. En tant ikädd fina byxor av högkvalitativt material, skinnskor som skvallrar om att hon jobbar på kontor. Scarf från någon handsbutik på östermalm, samt en hundtandsmönstrad rock. Kvinnan är i sina övre 50 och ser proper ut med kort grå frisyr.
Nu börjar det roliga. Hon mumlar först. Sedan börjar hon övergå till att småprata. Med vem tänker jag. Jag lyssnade på musik så jag tänkte att jag kanske hade missat nåt. Sen börjar man som rationell människa se sig om efter nån handsfree eller telefon. Men icke. Okej, hon talar med sig själv. Mycket roande. Hon talar högt och tydligt med sig själv om precis ingenting. Inte agressivt, inte mesigt. Väldigt normalt men samtidigt helt osammanhängande. Som tur va så va det tekniska nästa så jag kunde dölja mitt skratt tills jag kom ut ur vagnen. Nu till sak nummer två!
2. Jag hinner inte mer än komma av tunnelbanan innan nästa glädjeämne sprider sig med gäll finlandsvensk stämma i ankomsthallen för tunnelbaneresenärer.
"Växen ii eeh Möpy SSentrum ee traaasi"
"Vi koma inte länkre"
"Astikning fur samtlia traffikante"
"VI KOMA INTE LÄNKRE!"
"Esättningspussen kå från tekniska hööskolan"
Jag blev vid det här laget tvungen att både le och släppa ifrån mig ett lätt skratt. Jag tyckte hela sittuationen var helt fantastisk. Pöbeln travar i lemmeltåg mot samma rulltrappa, jag prommenerar mot strömmen åt mitt håll, mitt hem som ligger en lagom prommenad på en dryg cigarett ner längs odengatan. Stackars hög av kött som ska åt samma håll som inte är åt mitt håll. Och nu får ni dessutom stå packade som sillar i en svettig buss för att komma till era fula hus i danderyd och täby.
AHA! tänker ni. Nästa gång är det du som sitter där och får åka ersättningsbuss någonstans. Men nej säger jag. Hade jag av någon outgrundlig anledning ta mig ut till villaförorten längst ut i ena ändan av röda linjen, ja då hade jag fan tagit taxi!
Så idag är skadeglädjens dag och jag älskar det!
Nu ska jag dricka ur rödvinsglaset och fortsätta min berusningsresa resten av kvällen!
Må gott ärade psykfall, villaägare och innerstadspsykopater!
/Sartre
Spriten själen och hjärtat
5 dagar av berusning. 5 dagar som kunde blivit 6 om det inte varit för ett sunt förnuft och en trasig själ. Vissa dagar har varit lugnare än andra, men andra dagar har varit jävligt mkt mer. I fredags var det dans och sprit på menyn. Nere på china stötte jag på en såndär kille som man undrar vart han kommer ifrån. Vi stog och dansade. Var ett gäng på 8-10 pers som sög i oss järn och öl som vatten, och hade allmänt kul och berusat.
Sen kommer Piff i sin Moulitröja. Jag menar... Mouliröja? Aja skit samma, alla gör väl misstag eller är missbildade nån gång ibland. Men det finns gränser. Den här killen är iaf ett huvud kortare än jag och lider av någon ospecificerad diagnos av hävdelsebesvär samt svåra synfel. Han försökte dansa med båda tjejerna vi var där med och det gick inte riktigt så bra som han önskade. Lite för mkt cola under kepsen och lite för lite korv i byxorna gjorde honom till en trögtänkt toffeldjur med total avsaknad av självinsikt. Efter att ha knuffat undar junior tre gånger blev han sur och knuffades tillbaka. Då fick jag byta plats med någon som tyckte det var onödigt att börja hugga folk med glaskross mitt på dansgolvet. Det va nog lika bra och p ådistans rann avskyn av mig lite och det gick upp för mig att det faktiskt var en ganska kul scén som utspelade sig. När colaclownen med dreggel på kinden närmare sig nån av tjejerna, som knuffar bort honom hårt nog att få honom att vända sig om och hänga med huvudet. I typ 3 sekunder, innan han var på nästa.
Jag skrattade mig varm och dansade vidare. Jag kan inte förstå hur man som vakt kan släppa in snösnoken i moulitröjan när pojken har så svårt att kontrellera sina lemmar och dreggel att han hade platsat bättre på avdelningen för medicinskt döda.
Jag inser att det här är mitt sämsta inlägg i den här bloggen, men vem fan bryr sig. Han förtjänar en plats i Cocytus din lilla råttan!
Fuck you, system of the dawn
Idag lurade jag systemet. Inte vilket system som helst, utn just systemet, aka bolaget. Min legitmation har gått ut sedan september och jag använder det inte när jag går till systembolaget eftersom jag inte orkar med statliga skitskallar som tycker det är viktigt hurvida min legitimation är från igår eller för 5 år sen. Jag kan informera om att jag ser precis lika ung ut nu som då.
Idag så kände jag mig rebellisk. Det går bra på jobbet och jag känner mig som en börsmäklare i NY på 90talet. Jag kan sälja vad som helst och folk gillar att köpa det av mig.
Så in på den gröna kollektiva spritaffären med gammalt ruttet leg. Plocka en låda rödpang och fram till kärringen i kassan som fullkomligen osade kollektivavtal, fackförening och svett.
Jag köpte mitt vin, visade mitt gamla skitleg och fick tillochmed en jävla tablettask på köpet! PWNED I tell you!
Feeble human!
Aja, det va bara det.
Keeping us down wont keep us calm!
Polis från världen över gör tillslag mot pirate bay för ett tag sen på initiativ av amerikas regering pga påtryckningar av skivbolagsjättar. Nu stängs Oink ner av samma orsaker och maktmissbrukare.
Tanken är ju fin! Men målet har jag svårt att se. När Napster stämdes och stängdes skapades bara större problem för musikvärlden. Avskyn för skivbolag och giriga chefer och paragrafryttare ökade markant och skivförsäljningen minskade istället för att öka igen efter Napsters stängning. Fildelningen grenades ut och förvandlades från klassisk P2P till torrents.
För varje person de väljer att gripa för fildelning kommer mer avsky och mer förlorad respekt för rättsväsende och kapitaliststyret av samhället iform av påtryckningar och debatter skapar snarare trots än rädsla.
Sättet myndigheterna går till väga påminner mig om den feta ungen som satt i sandlådan och slog de mindre ungarna med sin spade om de inte gjorde som han sa. Tills man smög sig på honom bakifrån o drog till med den stora järnspaden rätt över bakhuvudet på honom.
Igår va jag på konsert. Jag såg Soko. Hon har inte släppt nån skiva och finns bara på internet. Därför tänker jag bidra med mitt.
Varsågoda: Soko - Notsokute
Tanken är ju fin! Men målet har jag svårt att se. När Napster stämdes och stängdes skapades bara större problem för musikvärlden. Avskyn för skivbolag och giriga chefer och paragrafryttare ökade markant och skivförsäljningen minskade istället för att öka igen efter Napsters stängning. Fildelningen grenades ut och förvandlades från klassisk P2P till torrents.
För varje person de väljer att gripa för fildelning kommer mer avsky och mer förlorad respekt för rättsväsende och kapitaliststyret av samhället iform av påtryckningar och debatter skapar snarare trots än rädsla.
Sättet myndigheterna går till väga påminner mig om den feta ungen som satt i sandlådan och slog de mindre ungarna med sin spade om de inte gjorde som han sa. Tills man smög sig på honom bakifrån o drog till med den stora järnspaden rätt över bakhuvudet på honom.
Igår va jag på konsert. Jag såg Soko. Hon har inte släppt nån skiva och finns bara på internet. Därför tänker jag bidra med mitt.
Varsågoda: Soko - Notsokute
Medelålders + söder (x^2) = livsfara
Jag vägrar. Det måste finnas substans bakom en förfrågan om att flytta min sårbara kropp till söder. Jag gillar det inte. Jag är itne dummare än att jag kan se saker för vad de är och njuta ändå, med vänner, pga bra musik eller god mat. Men när sådana skäl ej återfinns i beskrivningen av kvällen, fruktar jag mer att få spott på mina skor, mitt leg ryckt i dörren och vatten i ölen.
Vafan ska ja dit och göra?
Nej tack.
Jag stannar i stan!
Skriv en motion om varför jag skall ta mig till stadsdelen som tilltalar mig mindre än fridhemsplan så kan vi prata sen!
Tills dess, vi ses i stan.
Vafan ska ja dit och göra?
Nej tack.
Jag stannar i stan!
Skriv en motion om varför jag skall ta mig till stadsdelen som tilltalar mig mindre än fridhemsplan så kan vi prata sen!
Tills dess, vi ses i stan.
Stockholm in winter
Stockholm är en vacker stad. Vi är de vackraste människorna i världen. Generellt alltså. Nu är det väl inget att skryta med eftersom 99,9999% av jordens jävla befolkning ser ut och klär sig som en påse skit.
Men nånstans är det väl ändå bra att vi är de minst fula på planeten tellus iaf.
Men När vintern kommer, smyger sig monstren fram igen. Jag förstår inte. När det blir kallt stannar vackra söta fina människor inomhus och alla monster i skidjackor från 90-talet kommer fram och visar gärna upp sig samt ämnar arbeta för att störa allmänheten så mycket som möjligt.
För att styrka min tes skall jag berätta om min resa hem från jobbet igår. Resan börjar i Alvik och slutar på Svavägen. Gröna linjen från alvik till odenplan tar ca 7minuter. Jag sitter och pratar i telefon med min kompis i Lund om livet skolan och bakfyllan jag bar på.
På fridhemsplan kliver det på barn som ser ut sådär som barnen alla mobbade lite lagom. Dom kan väl ha varit typ 14. lätt fetma, iklädd sin farfars kläder som han hade när han va ung, såndär mjuk keps i nåt obskyrt material som förblir oformat och inte ser ut som en keps utan just en skärmmössa. Den ena ungen är tydligt recessiv och sitter bara och småfnissar lite, han väger ca 90kg skulle jag tro. Den andra, jäveln i kepsen härstammar någonstans öster om Italien och har en tydligt framträdande gles men långhårig mustasch på läppen. Den ser ut som ett barns mjölkmustasch, fast svart, även den här ungen fet. Ca 65kg och ett huvud kortare än jag.
Förstå vart jag vill komma. Jag hade aldrig reflekterat över dessa två kötthögar om de inte varit så fruktansvärt fula.
Pratet med min kompis leder in på film och jag råkar använda ordet cool i en mening. Var på de vedervärdiga inavlade mustaschbarnet börjar härmas och peka på mig där jag sitter och försöker tala i telefon.
Först tror jag att det är olyckliga omständigheter som får äcklet att börja koka i mig, men när jag har uteslutit detta rinner det över. Vi behöver inte gå in på detaljer mer än att mina kängor hans smalben och ett ljud lik om du skulle tappa 2 liter potatismos ner på platt asfalt från 4 våningar möttes i en intim dans och skådespel. Där jag vunnit genom att åstadkomma maximal skada med så små moment som möjligt, samt ett trevligt "ursäkta!" som gjorde mig oslagbar på väg ut ur spöktåget som nu anlänt odenplan. Nöjd men fruktansvärt äcklad och förvånad kliver jag vidare.
Utanför Hard Rock Café talar jag fortfarande i telefon och går i egna tankar, som jag snabbt väcks ur när ett gäng på 6-7 ungar i 12årsåldern hoppar omkring och för oväsen. Varpå en av dessa, den kaxigaste hoppar närmre mig och skriker till som en kvinna vid en svår födsel i mitt öra och telefon. Jag stannar tar telefonen från mitt öra och stirrar stumt och blankt på dessa djur. För djur är dom. Onödiga djur som borde skjutas.
In på grillen på surbrunnsgatan, snart hemma... Beställer, betalar och läser min tidning. Allt är frid och fröjd.
Hamburgareee klaor! Tack säger jag. Har du tagit dricka? Nej säger jag. Framför kylen står 4 st hormonstinna gymfreaks. En vit kille som önskar han va svart, en vit kille som önskade att han begåvats med utseende istället för testoseron, en kille som önskade att han inte bodde 2 timmar ifrån s´city och en kille som var svart men önskade att han inte bodde på östermalm. Den svarta killen vänder sig till mig och säger hej bruschan.
bruschan?
1. De som myntade uttrycket bruschan i city var de dumma invandrarkidsen med fotbollskariär och möjligheter som slängde bort det genom att sparka halft ihjäl två stackars skjortpojkar på normalmstorg.
2. Det lockiga håret gör oss inte till släkt!
3. Jag är brun om sommaren, pappa är lite mörk under ögonen. Men vi är inte bröder!
4. Man pratar inte med folk man inte känner.
Mitt dilemma när jag kom hem var att jag tappat all matlust. Äcklet stod mig upp i svalget och jag hade inte ätit på 16 timmar och bakfyllan steg mig över huvudet. Jag tvingade i mig maten och spenderade några timmar med att lugna ner mig och analysera vad jag trodde va fel. Jag undrade om jag såg osäker ut. Om jag hade nåt i ansiktet, om någon spottat på min jacka? Frågorna haglade men svaren lös med sin frånvaro. Jag är ledsen att detta händer när jag är sinnesförsvagad av alkholnedbrytningsprocessen. Annars hade jag haft krig hela vägen hem. På riktigt. O andra sidan kanske vi kan härleda problemet till just detta, bakfyllan. Att jag såg mottaglig ut för häckleri och påhopp.
Hur som helst. Kom jag fram till att det är monstrens tid igen. Vintern är här och nu är det slut på att le mot folk på stan. Nu är det luva upp hatögonen på och kängorna varje dag!
Fuck you! When we meet again, I will be ready! I dont care if you are a kid, a child, black or white. You are dead!
Baksmälla
Sitter på jobbet och är bakfull. Jag får skylla mig själv eftersom jag vetat om att jag skulle jobba hela veckan. Ändå söp jag från kl 18:20 till 03:45.
Jag är så bakfull att det bränner i ögonen. Som om jag haft händerna i chili hela natten, bara för att gnugga mig med dom när jag steg upp ur sängen imorse. Jag har ont i hela kroppen och det värker i levertrakten. Jag hann vara full 3 gånger, nyktra till två.
Åkte på en shotgun när jag inte va beredd och sen gick jag inte hem, jag flöt!
Nu orkar jag inte låsa för att gå hem. Det är för långt. Jag trivs i min stol. Fast jag vill hem och äta slask. Så nu får jag allt stänga skiten och lämna arbetet!
Sprit om 6 timmar!
YES
Jag är så bakfull att det bränner i ögonen. Som om jag haft händerna i chili hela natten, bara för att gnugga mig med dom när jag steg upp ur sängen imorse. Jag har ont i hela kroppen och det värker i levertrakten. Jag hann vara full 3 gånger, nyktra till två.
Åkte på en shotgun när jag inte va beredd och sen gick jag inte hem, jag flöt!
Nu orkar jag inte låsa för att gå hem. Det är för långt. Jag trivs i min stol. Fast jag vill hem och äta slask. Så nu får jag allt stänga skiten och lämna arbetet!
Sprit om 6 timmar!
YES
FUCK ART LOVE ROCK
Ingen äro invigd
Vi får se vem som orkar pallra sig hit för att läsa mitt mörka, mitt onda, mitt cyniska. Jag tänker förklara en gång, och en gång endast att det jag skriver, skriver jag för att jag vill. Inte för att jag finner något nöje i att låta min galla välla ut över dessa ännu outforskade ettor och nollor i informationsrymden, utan enkom för att jag älskar skriften i alla dess former. Den ärligaste och mörkaste är den form jag behärskar mest och känner mig ytterst trygg med.
Så är det och nu vet ni!
Se det som det finaste du kan få av mig någonsin om du nu har fått tillträde till denna sida. Som det är i skrivande stund är det bara jag som vet om denna sida till bloggöken. Är du här och läser tycker jag antingen om dig eller så har du haft en förbannad tur!
/Dantons Infero
the irony of it all!
livet är ingen gåta! bara jävligt ointressant!
kräks...
kräks...
